Om Rasen ”Nova Scotia Duck Tolling Retriever” även kallad ”Tollare”.
Tollaren är den minsta hunden storleksmässigt av alla retrievers, men är en av de absolut mest ”krävande”. Detta är en arbetande ras som ständigt behöver hjärngymnastik. Får den inte utlopp för all sin energi hittar den snabbt nya aktiviteter att sysselsätta sig med, det kan vara allt från att förstöra/strimla till att utveckla färdigheter den inte borde ha. En tollare i fel händer kan bli en plåga för ägaren och en stor sorg för hunden. En tollare i rätt händer kan bli en underbar vän för livet och en arbetskamrat som aldrig får nog.
Efter att suttit som valpförmedlare i Tollarklubben under några års tid har jag mött en hel del frågor som återkommer vid nästan varje samtal. Här kommer lite information om rasen utifrån de frågor jag stött på, vill du läsa djupare om rasen rekommenderar jag tollarklubbens hemsida.
Rasen kallas för Tollare men heter Nova Scotia Duck Tolling Retriever. Det är en jakthund som har som uppgift att apportera fåglar efter jägaren skjutit dem men har även ett arv i bagaget som gör att de kan locka in fåglar inom skotthåll åt jägaren. Detta är något som kräver träning innan hunden kan utföra detta på rätt sätt. Det finns idag inga tollare som är avsedda för sällskap, de är arbetande hundar, jämför deras energi med en Rottweiler, Schäfer eller Bordercollie.
Att arbeta med en hund innebär inte nödvändigtvis apportering, det fungerar även med spår. Det viktigaste är att hundarna får utlopp för att använda hjärnan och nosen. Att gå promenader i skogen är en självklarhet, men det räknas inte som aktivering! En tollare passar till de flesta hundsporter, jag skulle kunna rekommendera dem i nästan alla men att endast ha en tollare till tex. ren agilityhund ser jag personligen som problematiskt.
Alla hundar har goda hjärtan, så även tollaren. Däremot finns det inga barnvänliga hundar, endast hundvänliga barn. Oavsett linjer, raser eller storlek är hundar just hundar och för att få bli lämnade ifred från påfrestande barn finns det endast ett sätt, att morra. Lär man inte barnet att lämna valpen/unghunden/hunden ifred när den tex. vilar kan detta bli en konflikt med tråkiga följder.
Hårda metoder som att straffa och korrigera in nya övningar fungerar inte på en tollare, det är belöningsträning som är det vinnande konceptet. Ju tidigare du börjar belöna din valp för att den söker kontakt med dig, ju bättre kommer ert samarbete bli i framtiden.
Tollaren har ingen direkt ”hundlukt” men fäller väldigt mycket päls. Pälsen i sig kräver ytterst lite underhållning jämfört med andra raser men givetvis så skall tassar och öron hållas fina. En liten genomgång av hunden varje dag och hunden håller sig fin året runt.
Du behöver inte jaga med din hund för att träna apportering, man kan använda dummys som ett alternativ istället för döda djur. Det skall alla uppfödare kunna informera om. Du behöver inte heller vara hundexpert för att kunna utbilda en tollare, däremot krävs det att du är engagerad, konsekvent och ha den extra tid i vardagen som tollaren behöver.
Tollaren är en underbar hund som ger dig så mycket glädje, jag själv skulle aldrig kunna tänka mig en annan ras. Även om dammsugaren ständigt står framme så går inget upp mot när 3 par ögon tittar stort på mig, ”Visst låter du oss alla följa med”..
Inget går upp mot när träningskläderna plockas fram för en skön dag i skogen med stol, varm choklad och macka till mig. Spårlinor, sele, blodkorv, hembakade kex och morötter till mina kära. Alla är redo för en heldag.
